Karl Gustav

Byn jag växte upp i heter Karl Gustav. En by med fler träd än människor. Stora öppna fält och mycket skog. En väldigt liten by vid världens ände, det var iallafall vad kompisarna skojade om när de skulle komma och hälsa på här. När jag var tonåring gav landet mig ångest, nu ger det mig lugn. Jag vill inte stanna för alltid och bo här, men det är skönt att veta att jag alltid kan komma hem hit. Jag blir rastlös efter för många dagar och måste titt som tätt ta mig till Varberg för att se människor, hus, trafik. Även om det också känns lite som landet, lugnet.
Karl Gustav är vackert och Varberg likaså!